
Under livets gång så kommer människor och går. Det är så det är. Många
vänner man hade för tio år sedan, är nu bara bekanta. Inte många finns
där från början till slut. Inte många, bara ens familj.
Igår, den 2 augusti, fyllde min älskade storasyster 21 år. Hon åkte hem
dessa dagarna för att kunna fira den med oss. Denna tid, då hon varit
iväg och testat sina egna fötter, har varit de längsta perioderna vi har
varit ifrån varandra under hela våra liv. Innan hon åkte tänkte man
kanske inte så mycket att vi verkligen varit tillsammans så mycket, men
det är det man har. Man är en familj, man är systrar och då är man
tillsammans. Även om man har helt skilda liv, så vet man ändå att hemma
kommer den andra vara. Det har känts konstigt i sommar utan en syster
bakom väggen.
Även om det inte alltid är en dans på rosor mellan oss
(mellan vilka är det så egentligen?!) så är det hon som är min syster,
hon jag vill gå till om jag har stora frågor som jag aldrig kan komma
underfund med, hon jag vill skratta med, hon som jag vill
sen-natt-bilsnack med, hon jag tillbringade sommrarna med innan, hon som
kan gå mig på nerverna, men också hon jag aldrig kan leva utan. När vi
är iväg i en grupp tillsammans med andra människor så även om man umgås
med olika, ser man ändå alltid efter varandra.
Du är en av de starkaste människorna jag känner. Du försöker alltid och
om du inte lyckas, så reser du dig upp igen. Du är vacker från insidan
och ut och betydelsefull för så många, betydelsefull för mig. Stark i din tro och har utvecklats mycket under de senaste åren. Ett hem
utan dig är en tanke som är svår. Du har alltid funnits där, men jag
antar att det är dags nu att finnas där på andra sett istället. Jag
älskar dig av hela mitt hjärta och saknar dig när du är borta. Glöm
aldrig det.
Jätte stort Grattis på din födelsedag!!!!!
Kramar från Emma!<3