Att bo så nära, men vara så längt borta. Sorgligt.

Tisdag kväll smsade jag Maddie, min sötaste Maddie. Nu hade det verkligen gått för lång tid sedan vi träffades. När man börjar på olika skolar är det inte så lätt som man tror att hålla kontakten. Jag önskar det var. Speciellt som vi bor TIO minuter ifrån varandra, med bil. 
Så i onsdags åkte jag in till älskade hålan Genarp och så låg vi och pratade om allt vi missat i varandras liv i hennes säng. Verkligen mycket som inte hade blivit sagt mellan oss än!
Efter det stack vi och köpte glass.
Ett av de klaraste minnena som hon och jag delar är när vi köpte ett glasspaket och stack till en av alla lekplatser i Genarp. Vi hade plastskedar på min mammas kontor (hon jobba på skolan, i köket) som var särskilda till dessa stunder. Nostalgiska som vi alltid blir tillsammans, köpte vi ett glasspaket och plastskedar och satte oss på en lekplats och åt.
Älskar dig min fina vän! Får göras om snart! (känns som vi alltid säger det, men vi måste göra det nu!)

 Kramar från Emma!<3