Pussel vill att jag ska sova och jag ska, jag ska. Trillade in i bloggarnas värld och såg denna lilla. Förra inlägget skrev jag för snart ett år sedan och faktumet att en del hänt sedan dess slår mig ibland.
En sommar gjorde systern plötsligt gift och skrev upp ännu en människa med permanent penna på gästlistan till våra familje-evenemang.
En höst kom med förvirring och ny stad. Vänner som blivit otydliga i dimman av gymnasiet och vänner som kommit ut ur främlingarnas värld. Tid att vänja sig vid nytt, tid att vänja sig vid konversationer om ämnen man aldrig förr behövt diskutera. Fingrar som leker, dansar, prövas vid tangentbordets yta. En vår av att förändra planen för framtiden och låta saxen skära högre upp i mitt hår av mörkare lockar än förr.
Och samtidigt.
Har ingenting förändrats.
saker förändras för tiden fortsätter gå. en del dagar kan man luta sig tillbaka och njuta av resan.
andra dagar trycker man frenetiskt på stoppknappen och önskar och vem som än sitter bakom ratten ska fatta vinken och stanna.
Min stoppknapp är sliten och över-använd, men än har jag inte förlorat hoppet om att den en dag ska fungera. kanske, man vet aldrig.
tills dess fortsätter resan och tiden och allt det där.
Nu har min hund slocknat och tagit all min plats. Musiken i mina hörlurar sjunger om kärlek och brustna hjärtan och jag orkar inte leta upp en bättre låt, så jag ska sova nu.
Godnatt Natten, alltid intressant att skriva konstiga texter med dig.
