Visar inlägg med etikett tankar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tankar. Visa alla inlägg

måndag 28 januari 2013

Bild från då allt började

Just nu, i denna stund, sitter jag hemma i en soffa. För 5 dagar sedan gjorde jag en operation som bokstavligen kommer förändra mitt liv. Jag kände att det var dags för mig att skriva något här, jag vet knappt vad, men något iallafall.
För omkring 8 år sedan gick jag till min första specialisttandläkare. Inte visste den lilla flickan med de sneda tänderna och de tydliga kanin tänderna då att resan skulle bli lång. Sen den dagen har jag gått igenom en rad behandlingar: båge i gummen, två fasta tandställningar och nu en operation. Tre eller fyra specialisttandläkare har jag avverkat i proceduren.
Det känns konstigt att nu, med ett lätt svullet ansikte, sitta i soffan och se tillbaka. Hade jag gjort om resan om jag visste hur lång den skulle bli? Det är en fråga jag aldrig kommer veta svaret på. Jag är otroligt tacksam för att jag inte visste, utan att allt kom bit för bit. Antar att det är sant att man tacklar saker bäst om allt inte faller på en på en gång.
Jag ångrar inte operationen. Inte ens nu, när jag sitter och dricker min kvällsmat i form av en flytande smoothie, eller innan då jag åt soppa med en konsistens jag aldrig kommer dricka igen efter allt detta.
Men jag hade aldrig klarat av att göra detta ensam. Denna operationen har gjort mig så otroligt uppmärksam och tacksam för den familj och de vänner jag har runt omkring mig. Utan allt stöd, utan allt pepp och utan alla fina sms och söta besök, hade jag aldrig klarat mig så här långt.
Jag är inte läkt än och fortfarande hemma, men operationen är gjord och det kan jag säga, trodde jag jag aldrig skulle få lov att säga.

Just nu är jag på flytande kost. Nästa steg är fyra veckor av kost i en lite tjockare konsistens. Sen är det lite jobb kvar med resten av tänderna, men efter det, förhoppningsvis om runt ett halvår, kan jag kanske äntligen fullt säga hejdå till tandläkaren med den lite finare titeln.



 

lördag 12 maj 2012

Vi lever i framtiden varje dag

Glimåkra
Öppet hus idag, med bästavännen och pappa.
Åkte dit idag för att få ett intryck av skolan, se om jag alls gillade den eller om jag skulle börja kolla på andra alternativ till mitt år efter gymnasiet.

Upp vid 8, intro möte där vid 11 och sedan rundtur på skolan. Efter mötet hade mina förväntningar sänkts (rektorn var särskilt stolt över den stensamling de skulle få låna och ha utställning där... Ja, STENsamling....) men efter rundturen var det annorlunda. Intrycket av skolan blev bredare, större och bättre.

Var väldigt glad över att Olly hängde med, då hon kunde hjälpa till att se på skolan ur fler synvinklar, både de bra och dåliga som man själv först inte tänkte på. Tack för att du ville hänga med!<3


Jag gillade skolan mer och mer. Jag säger inte att den är perfekt, för jag hittade saker jag inte gillade och jag vet saker jag fortfarande måste fundera över, men den är ändå tillräckligt bra för att jag ska ge den en chans, ha kvar den i mina tankar och i alla fall söka till den nästa år.  Om jag kommer in och om jag tackar ja, vet jag inte än. 
Men det kommer fortsätta va ett av mina alternativ för framtiden.

Det nästan coolaste av allt var att Olly och jag hittade Aslans bord!! Skojar inte, ett stenbord, omringat av träd med runor på! Så coolt!

Nu ska jag gå och dricka te med päronen och göra klart mitt arbete till litterär gestaltning.
Hugs from Emma!<3 

tisdag 8 maj 2012

Hemligheter gömda i väggen

Satt och väntade på broren idag i pingstkyrkan. Satte mig i kyrksalen, längst bak på en mindre bänk, med musiken flödande i mina lurar.
"...All of these years when we were here are ending but I'll always remember..." 
Inte ofta inser jag hur full denna salen är av minnen.
Jag såg mot scenen och såg oss sjungandes vår egen variant av All I need,
mot bänkarna och såg oss ligga skrattande, fnittrande på varsin bänk, tillsagda av sura ledare,
jag såg mot dörren och såg Sara och mig, på vårt första joj,
i gången och såg oss kasande fram på strumporna,
i en hörna och såg spåren av tårarna,
bak mot salen, vår sal,
till höger,
till vänster,
hit och dit
och överallt fanns dem.
Minnen.
Att en plats kan innehålla så många minnen, utan att man tänker på det. Galet när man tänker längre på det.
Men...
vad jag älskar dessa minnen.