Bild från då allt började

Just nu, i denna stund, sitter jag hemma i en soffa. För 5 dagar sedan gjorde jag en operation som bokstavligen kommer förändra mitt liv. Jag kände att det var dags för mig att skriva något här, jag vet knappt vad, men något iallafall.
För omkring 8 år sedan gick jag till min första specialisttandläkare. Inte visste den lilla flickan med de sneda tänderna och de tydliga kanin tänderna då att resan skulle bli lång. Sen den dagen har jag gått igenom en rad behandlingar: båge i gummen, två fasta tandställningar och nu en operation. Tre eller fyra specialisttandläkare har jag avverkat i proceduren.
Det känns konstigt att nu, med ett lätt svullet ansikte, sitta i soffan och se tillbaka. Hade jag gjort om resan om jag visste hur lång den skulle bli? Det är en fråga jag aldrig kommer veta svaret på. Jag är otroligt tacksam för att jag inte visste, utan att allt kom bit för bit. Antar att det är sant att man tacklar saker bäst om allt inte faller på en på en gång.
Jag ångrar inte operationen. Inte ens nu, när jag sitter och dricker min kvällsmat i form av en flytande smoothie, eller innan då jag åt soppa med en konsistens jag aldrig kommer dricka igen efter allt detta.
Men jag hade aldrig klarat av att göra detta ensam. Denna operationen har gjort mig så otroligt uppmärksam och tacksam för den familj och de vänner jag har runt omkring mig. Utan allt stöd, utan allt pepp och utan alla fina sms och söta besök, hade jag aldrig klarat mig så här långt.
Jag är inte läkt än och fortfarande hemma, men operationen är gjord och det kan jag säga, trodde jag jag aldrig skulle få lov att säga.
Just nu är jag på flytande kost. Nästa steg är fyra veckor av kost i en lite tjockare konsistens. Sen är det lite jobb kvar med resten av tänderna, men efter det, förhoppningsvis om runt ett halvår, kan jag kanske äntligen fullt säga hejdå till tandläkaren med den lite finare titeln.