fredag 4 januari 2013

När man har tid över och låter fingrarna leka med tangenterna

Barnsliga påhitt 

Vi går genom varje dag av vår barndom och drömmer. Drömmer om den värld som vi kommer möta utanför ramarna av trygghet. En pojke kommer bli Spindelmannen, en flicka astronaut. Den där tjejen med sned näsa ska bli mästerkock, medan den blyga pojken är fullt säker på att han kommer vara nästa stadsminister. Drömmar är ett privilegium man aldrig ska ta lätt på. Utan drömmar finns bara en värld av regler och statistik. Utan drömmar är vi bara människor som följer strömmen, lever efter mönster.

När dessa barn växer upp förändras deras drömmar. Spindelmannen förvandlas till racerförare. Astronauten ska bli bergsklättrare. Mästerkocken barnsköterska och stadsministern busschaufför. Ingen tanke finns i hur mycket pengar man tjänar, bara i om man älskar yrket.

18 år gammal och på väg att göra ditt livs val. Sista året på gymnasiet. Var finns dina drömmar nu? Racerföraren bestämmer sig för att klå ner snörvliga ungar, medan bergsklättraren sitter och sminkar sig varje lektion. När läraren ser ut över klassen och frågar den simpla frågan, man älskade som barn: Vad vill ni bli efter detta? Vad vill ni bli när ni blir stora?

Stora ögon ser på henne. Vad menar hon? Barnsköterskan biter på sina naglar, busschauffören ser dystert ut genom fönstret. Inga händer räcks upp. Frågan upprepas, uppmuntras, men ingen svarar. Då ställer hon en annan, liknande fråga: Hur många här vet inte vad ni ska bli när ni växer upp? Hand efter hand åker försiktigt upp. Racerföraren. Bergsklättraren. Barnsköterskan. Busschauffören. Tillslut är alla händer uppe. Läraren ser ut över klassen och ler. Alla dessa ungdomar. Olika till utsidan, men så lika till insidan.

Ingen vet säkert vad de kommer göra med sitt liv. Drömmar var ett privilegium för mindre. Något de släppte när intressantare saker kom upp. Nu sitter de där och måste finna en ny dröm. Den här gången intalar man sig att drömmarna man hade som yngre bara var barnsliga påhitt. Men det kanske är just det vi behöver mer av här i världen. Unga som drömmer om barnsliga påhitt.

Du kommer inte vakna upp en dag och veta. Det sker inte, bara i filmer. Men du kommer däremot vakna upp en dag och känna en tanke ta form i ditt huvud, en dröm börja bildas i ditt hjärta. Låt denna dröm formas. Låt denna dröm brinna och en dag kommer du finna att du fann rätt. Att du följde dina mål och kom till den plats i ditt liv som du trodde var omöjlig.

Det enda vi behöver är förmågan att drömma,

Drömma som de barn vi innerst inne är,

Drömma om barnsliga påhitt.

2 kommentarer:

  1. Så fint skrivit, riktigt fint! <3

    SvaraRadera
  2. Wooow, Emelie, blir så stolt över dig lillasyster!!! <3

    SvaraRadera