Hemligheter gömda i väggen

Satt och väntade på broren idag i pingstkyrkan. Satte mig i kyrksalen, längst bak på en mindre bänk, med musiken flödande i mina lurar.
"...All of these years when we were here are ending but I'll always remember..." 

Inte ofta inser jag hur full denna salen är av minnen.
Jag såg mot scenen och såg oss sjungandes vår egen variant av All I need,
mot bänkarna och såg oss ligga skrattande, fnittrande på varsin bänk, tillsagda av sura ledare,
jag såg mot dörren och såg Sara och mig, på vårt första joj,
i gången och såg oss kasande fram på strumporna,
i en hörna och såg spåren av tårarna,
bak mot salen, vår sal,
till höger,
till vänster,
hit och dit
och överallt fanns dem.
Minnen.
Att en plats kan innehålla så många minnen, utan att man tänker på det. Galet när man tänker längre på det.

Men...

vad jag älskar dessa minnen.